Anton har precis överraskat mig igen, när vi öppnade ytterdörren så satt han på trappen med de andra katterna. Detta betyder naturligtvis att han nu har lärt sig att gå i trappor!! Ååh är så glad, jag har tvivlat lite på om han någonsin kommer att kunna ta sig upp för trapporna med endast tre ben. Men idag skedde det, han är enbart tretton veckor och har redan tagit sig uppför farstutrappan. Känner verkligen mig superglad över att jag inte gav upp hoppet om lilla älskade Anton. För varje framsteg han gör så kan vi bara bli mer och mer övertygade om att Anton kommer klara det här trots sitt vridna ben!   

En dagsfärsk bild på Anton & mamma Maja

En till dagsfärsk bild på Anton som nu är 13 veckor gammal.

Idag var Anton ute och hälsade på hästarna, han är så nyfiken på dom trots att han är lite rädd för dom tyvärr fick jag ingen bild på detta. Idag fick Anton pröva att äta större bitar utav kattblötfoder, sist han gjorde det så bajsade han ner sig för han var så glupsk så jag hoppas de går bättre den här gången, haha.

När tiden var inne för Anton och hans bror när de skulle lära sig att krypa/gå så visste jag inte hur det skulle utveckla sig för Anton. Problemet var att han gick på tre ben och krypte på det fjädre, detta skulle inte vara hälsosamt för Anton om han fortsatte så eftersom det kunde bidra till förslitningar i detta benet. Jag vägde av och an hela tiden om han skulle få en chans att utvecklas klart och se om han kunde anpassa sig.

Veckorna gick och Anton lärde sig snabbt att hålla uppe det fjädre benet när han skulle gå så att han slapp stödja sig på det. Detta gjorde mig glad, Anton gjorde framsteg! När jag såg en kattunge som busade och tvättade sin bror så skar det i hjärtat över att tänka på om jag lyssnat till de veterinärers råd om att ta bort honom innan de ens visste vad problemet var. Tyvärr har inte katter något värde i många människors ögon, vi har väll alla hört skräckhistorier om sommarkatter som lämnas ensamma och oönskade kattungar som dränks.  

Antons bror Viktor flyttade hemifrån vid 12 veckors ålder och tanken var då att lilla Anton skulle bli innekatt för att se hur hans handikapp utvecklade sig. Anton & Viktor är födda i stallet eftersom deras mamma är en vildkatt som jag tog hand om för 1,5 år sedan och som nu bor på gården. Men det visade sig att Anton trivdes mycket bättre ute ute och bor nu ute i stallet tillsammans med de andra utekatterna. Han utvecklas mer och mer för varje dag, busar och leker. När man är ute på gården vill han gärna vara med och utforska nya platser, jag kommer att fortsätta hålla er uppdaterade om Antons liv genom att lägga upp bilder & filmer. Så får vi hoppas att allt fortsätter i rätt riktning för Anton!  

Den 15de augusti föddes Anton, han verkade vara en normal kattunge trots att han var mindre än syskonen. När Anton började att växa kunde jag se hur hans ena bakben växte fel, jag kontaktade veterinär med rädslan att något var på tok. Veterinären kunde inte svara direkt på vad det var för fel så dom bad att få kontakta mig igen dagen därpå.

Jag kikade runt på internet och kom tillslut fram till att Anton led utav "twisted leg". Jag ringde till ett flertal veterinärer och fick liknande svar utav de flesta "det har jag inte hört talas om, ta bort katten" eller "det är bättre att ta bort katten den kommer inte att klara sig". Någon operation var det inte talan om eftersom det enligt veterinärerna skulle bli för kostsamt och chansen för att den skulle bli lyckad var väldigt liten. 

Med klumpen i halsen gick jag ut till Anton, han tittade på mig med sina små klotögon och då brast tårarna. Jag ville inte ge upp hoppet redan han var ju bara runt 4 veckor. Det var nu som jag bestämde mig för att låta Anton få en chans trots veterinärernas pessimistiska utlåtande.

Magkänslan sa att jag borde ge honom en chans samtidigt som jag ville veta om han led, så jag fortsatte att ringa till olika veterinärer runt om i länet. Slutligen hittade jag tre stycken som tyckte att jag skulle vänta och se om han anpassade sig. Jag letade upp så mycket fakta jag kunde om "twisted legs" tyvärr var det inte mycket jag hittade, men jag masserade och strechade precis som det jag läst mig till. Det är så historien om älskade lilla Anton börjar.

  Anton två dagar gammal